Ibland vill man fylla ut tomrummen omkring sig. Hallonsylt
fungerar inte,
har jag noterat. Det sprider sig. Fastnar i allt.
Jag testar att släpa in en elefant, i lägenheten.
Nej, det gör jag såklart inte. Det klarar inte gardinerna
av.
Känslan var alltså nästan exakt som att inte släpa in en
elefant, och det är
det som är problemet.
Utan säkerhetsmarginaler är man ingenting.
Det finns psykologer som säger att det hjälper bara man
låtsas. Låtsas det
ena, låtsas det andra. För det fall att det skulle behövas har jag
alltså tränat
upp förmågan att äta spaghetti och le samtidigt. Men, jag undrar hur det
blir
för den som saknar livlig fantasi.
Ja, allt för många tar det för givet. Den livliga
fantasin.
Inte jag.
Jag skrattar alltid falskt nuförtiden, annars löper man risk
att tandköttet
faller av och att en fiskmås dyker ned och nappar tag i det.
På toppen av en kluven nagel sitter ett litet ludd; som har
nystats in i mina
skosnören. Genomskinliga trådar löper överallt genom verkligheten,
katastroftunn, när man kikar riktigt noga på det.
Och det finns, som sagt, en risk att tandköttet faller av.
På insidan av ögonlocket projiceras en liten stjärnhimmel
som går att
rubba med pekfingret, där små ljussprickor dansar, spiralvågor snurrar
runt,
pälsänglar virvlar fram och en uråldrig havsbotten framträder. Lite som
när
man skär upp en calzone första gången och ur en särskild vinkel kikar
förundrat in i dess välvda, krusande ostsmältiga innandöme – allt som i
allt
likt en babylonisk dröm om pizza.
Det finns många in- och utgångar till ett köpcentrum.
Fullkomlig ensamhet
nås dock bäst vid konserverna med svarta bönor. Det vet inte alla. Och
det
går inte heller att undvika. Det är som Daniel och lejongropen. Han
gjorde
allt för att komma ur därifrån. Om han haft tillgång till svarta bönor
vet man
nog inte vad som hade hänt. Men nu. Nu trodde han till och med på
änglar.
Och ingenting blev sig likt. Det var nästan som den där skånska åkern
som
en höstdag doftade garam masala.
Per Olvmyr, född 1981, bosatt i Malmö, arbetar som lärare.
Per Olvmyr, born 1981, resides in Malmö, works as a teacher.